!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Områdets historia

Kort efter den senaste istidens slut – som i Stockholmsområdet ägde rum för ca 10 300 år sedan – reste sig många öar ur havet. Marken som skulle komma att bli Södermalm, under medeltiden f.ö. oftast kallad Åsön (varav bl.a. Åsögatan), förblev en verklig ö fram till åtminstone 600-talet e.Kr. Därefter växte ön gradvis ihop med den sydligare landmassan. I och med det bildades den inneslutna mälarvik söder om Åsön som i historisk tid benämndes Hammarby sjö. Sjön fick sitt namn av egendomen Hammarby gård. Gården låg vid södra sjöstranden, ungefär i höjd med nuvarande Luma park i Sjöstaden.

Danviksklippan och Färgargårdstorget

Under första hälften av 1500-talet höjdes Hammarbysjöns yta tre meter över Mälarens nivå via en fördämning vid Skanstull. På Danviksklippan uppfördes vid samma tid en kvarn och en smedja och ner mot Saltsjön också Danvikens hospital, vars nuvarande byggnad härrör från 1740-talet. På Hammarbysjöns norra sida låg hospitalets barnhem, kallat Barnstuguängen, senare förkortat Barnängen.

Nedanför barnhemmet, vid sjöstranden, anlades under 1600-talet det färgeri som gett namn åt Färgargårdstorget; den nuvarande trälängan vid norra delen av torget och gården ovanför den uppfördes 1765.

Färgargården ca 1920, Olof Byström. Bild från Stockholmskällan (stockholmskallan.se).

Bönderna betalade tull vid Vintertullstorget

Över de frusna Järla-, Sickla- och Hammarbysjöarna transporterades vintertid varor till Stockholm för vilka bönderna betalade tull när de väl nådde Södermalm, en företeelse som gett namn åt Vintertullstorget. Själva tullhuset, rivet 1907, låg i korsningen av nuvarande Ljusterögatan/Malmgårdsvägen. Från Vintertullens område ledde en väg norrut mot stadens centrum. Vägen bar först namnet Vintertullsgatan, men sträckningen mellan Färgargårdstorget och Nytorget heter numera Malmgårdsvägen. Längs den ligger åtskilliga kulturbyggnader, bl.a. Werner Groens malmgård och bostadslängan vid Lilla Mejtens gränd.

Barnängen - fabrik för textil och tvål

Industrimannen Jacob Gavelius (1655–1698; adlad Lagerstedt samma år han dog) anlade 1691 en textilfabrik i Barnängen, där bl. a. den karolinska arméns karakteristiska uniformer tillverkades. Gavelius har gett namn åt Gaveliusgatan. Barnängens mangårdsbyggnad, vars allé gick ned till sjöstranden, uppfördes 1767. År 1868 grundades Barnängens Tekniska Fabrik, där bl.a. Barnängens barntvål framställdes. Produktionen bedrevs i Tottieska malmgården från 1773 fram till slutet av 1920-talet, då verksamheten flyttades till Alvik. Malmgården revs 1930 men en del finns ännu bevarad på Skansen.

Barnängen från Hammarby sjö ca 1835

Barnängen sedd från södra stranden av Hammarby sjö. Kvarnen på Danviksklippan skymtar till höger. Litografi av Albert Blombergsson, utförd mellan 1830 och 1835. Bildkälla Stockholmskällan (stockholmskallan.se).

"Vanartiga barn" uppfostrades i Blecktornsparken

På höjden väster om Vintertullen stod åtminstone sedan början av 1700-talet ett torn av trä, markerat ”Blectorn” på Peter Tillaeus Stockholmskarta från 1733. Möjligen syftar namnet inte på byggnadens tak av bleckplåt, utan ska i stället uttydas ”blektorn”, en plattform för översyn av tyger utlagda till blekning från Barnängens textilfabrik. Senare tillkom en träbyggnad i anslutning till tornet. År 1856 gjordes byggnaden om till en mindre herrgård i sten med två torn. Huset har gett namn åt Stora (och Lilla) Blecktornsparken. Det har bl.a. varit privatbostad och ungdomsvårdsanstalt för ”vanartiga barn”. Åren 1930–35 bodde arkitekten Ferdinand Boberg och hans hustru, konstnären Anna Boberg, där, och byggnaden moderniserades då invändigt. Idag administreras den av stadsdelsnämnden.

Hammarby sluss blir till

Mellan 1917 och 1925 blev Södermalm åter en ö, i och med anläggandet av Hammarbyleden från Saltsjön till Mälaren. Därvid sänktes Hammarby sjös yta avsevärt för att komma i nivå med Saltsjön, och ny mark frilades. Hammarby sluss anlades under 1920-talet mot Mälaren och en ny bro, Skansbron, förband Södermalm med Årsta; anläggningen invigdes 1929. Därefter bedrevs lastning och lossning från de närbelägna industrierna på bägge sidor kanalen, benämnda Södra respektive Norra Hammarbyhamnen, fram till 1980-talet.

Hammarby sjöstad byggs

På marken där den södra stranden av Hammarbysjön mötte den nyanlagda Hammarbykanalen lät Kooperativa Förbundet 1930 uppföra Lumafabriken för tillverkning av glödlampor. Arkitekter var Eskil Sundahl, chef för KF:s egen arkitektbyrå, och hans medarbetare Artur von Schmalensee. Nya fabriksbyggnader tillkom fram till 1958, allteftersom produktionen utökades till att omfatta lysrör och tv-apparater. Produktionen flyttades på 1970-talet och Lumaområdet är idag utvändigt k-märkt. Av de många industrierna längs kanalen och sjön återfinns numera endast Jehander (sand, grus och cementföretag). Under 1990-talet inleddes uppförandet av Hammarby sjöstad, och den norra kajen kantades med bostadshus. 

Norra Hammarbyhamnen 1949

Norra Hammarbyhamnen sedd från Danviksklippan 1949. Bild från Stockholmskällan (stockholmskallan.se).

Föreningens hus

Byggnaderna som utgör föreningen Hamnvakten var då sedan ett drygt decennium på plats. De uppfördes 1980–1981 (varefter husen i vår systerförening Hamnkaptenen restes). Arkitekt var György Korodi, anställd av HSB. Husens färgsättning gjordes av färgarkitekten Elvy Engelbrektson från Stockholms stadsbyggnadskontor och konstnären Angela Utbult. För områdets detaljplan ansvarade Alexander Wolodarski och Dag Åberg på Stockholms stadsbyggnadskontor.

Vintertullsparken, grönytan mellan föreningens byggnader och Hammarbykanalen, bytte 2014 namn till Anna Lindhs park, till minne av den 2003 mördade utrikesministern, som under lång tid och fram till sin död bodde i föreningen.

Området skildrat i omtyckt trilogi

Arbetet vid Barnängens textilfabrik under 1700-talet utgör bakgrund till romanen Vävarnas barn från 1981, av författaren Per Anders Fogelström. Boken utgör första delen i Fogelströms "barn-trilogi", som i sin sista del ansluter till Mina drömmars stad (1960) och de efterföljande fyra delarna av "stad-serien". I flera av böckerna skildras förhållandena för människor i området under 1800- och 1900-talen.

För den som är intresserad av att läsa mer om våra hus rekommenderas en artikel av byggnadsantikvarien Maria Lorentzi, i Byggnadsvårdsföreningens tidskrift Byggnadskultur 2001:1 (http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/arkitekturhistoria/1980-talets-robusta-charm)

Artiklar i tidningen Hamnvakten 

I föreningens egen tidning har ett antal artiklar om områdets historia publicerats som du kan ta del av här på webben

 

Utskriftvänlig version