Medlemslänkar Medlemslänkar| 2008-07-01 |
Hej Alla
Patrick Sandberg
|
| 2006-06-25 |
[Apropå
Styrelsens förslag 2006-05-30 till ändrad
funktion för föreningens fritidslokaler] Om fritidslokalerna Hej styrelsen och för kännedom även fritidskommittén som gärna får lägga ut detta inlägg på vårt medlemsforum Jag har några synpunkter/frågetecken på planerna att flytta verkstadslokalen. Först kan jag meddela att jag tillhör ett av de hushåll som använder verkstaden varje vecka, och haft mycket nytta av det. Dessutom bor jag på samma gård som verkstaden är belägen. Jag är alltså djupt subjektiv i denna intressekonflikt. Men tycker ändå att vissa av mina frågor har relevans. Från 60 till 40 kvm - finns det utrymme tillräckligt för de stora maskinerna och stora snickeriarbeten? Finns det möjlighet att förvara långa virkesdelar, till exempel? Finns det plats för måleriarbete? Plats för skåp? Finns toa, vatten, avlopp? Vitsen med en verkstad är ju att det ska finnas möjlighet att göra stora arbeten, använda fasta maskiner, lacka med starkt luktande färg - allt det som inte går att göra hemma i lägenheten. Så har jag några tankar kring den sk "ungdomslokalen". Är det ungdomarna själva som frågar efter den eller är det föräldrarna? Om det är "ungdomarna" som vill ha den, vilken sorts verksamhet vill de i så fall ha? Har förslagen på boxboll och myshörna kommit från barnen själva? För övrigt tvivlar jag, med god kännedom om ytorna i verkstaden, på att pingisbord, boxboll, innebandymål och myshörna skulle få plats där. Och vem ska ta ansvaret för ungdomsverksamheten? För ska en ungdomslokal funka bör den väl vara öppen jämt? Och en vuxen måste ha ansvaret. Ett förslag: datarum i nuvarande gymet och gym i den där 40 kvm stora lokalen mot Pumpan-hållet. En billigare och enklare rockad än styrelsens förslag. Låt barnen och ungdomarna samsas med de vuxna om fritidslokalerna. Vi behöver vara med varandra med allt vad det innebär. Med vänliga hälsningar och tack till styrelsen för ett i allmänhet mycket professionellt arbete. Simone Aschberg med sambo Pelle Bäckman Färgargårdstorget 52 |
| 2006-06-29 | Ang. förslag till ändrad
funktion för föreningens fritidslokaler Undertecknad har funnit brister i författarens sätt att tänka och använda statistik. Det finns mycket annat att väga in i användningen av lokaler än statistik – t.ex att “fyra hushåll önskar större och bättre utrustat gym” och “sju hushåll önskar bättre lokal för gympa och motion.” Det är en ganska liten grupp totalt som använder föreningens fritidslokaler. Är det riktigt att spela ut den ena lilla gruppen mot den andra eller skall man se det samlade användandet som ett brett utbud som passar olika målgrupper? Skall man väga in hur behoven annars kan tillfredställas i närsamhället, skall man se om verksamheten ger plusvärden i sociala kontakter mellan medlemmarna, skall man se till realismen i att verksamheten kan drivas utan problem med städning, tillsyn, engagemang? Själv har jag erfarenhet av 1) bastu 2) barnverksamhet 3) vävstuga 1. Jag använder ofta Eriksdalsbadet för bastu och simning (där finns också gym). Möter ofta medlemmar med samma mål som jag. Dessutom går jag ofta på Friskis och svettis i Ringen. Det har hänt att fyra grannar i trappuppgången kommit på samma gymnastikpass– utan att vi på något sätt kommit överens om detta. SLUTSATS: VILL MAN ANVÄNDA GYM FINNS DET MYCKET GOD TILLGÅNG TILL ANLÄGGNINGAR MED HÖG KVALITET I NÄRSAMHÄLLET – kommunala och föreningsdrivna. MÅSTE VI ANVÄNDA VÅRA LOKALER TILL SAMMA SLAGS VERKSAMHET? Själv har jag använt bastun en gång, som ofta ensam. Då inträdde en okänd naken karl i bastun. Det kändes otryggt. Går hellre på Eriksdalsbadet. 2. Någon gång i tidernas begynnelse skulle verksamhet för barn 7-12 år bedrivas i Pumpan. Jag gjorde ett försök att delta som ledare. Det var svårt. Barnen var bara intresserade av att leka “skeppsbrott” med konsumvagnar. Utan ledare går det inte, de kunde ha skadat sig eller varandra. Finns ledare? 3) I vävstugan har jag vandrat ut och in sedan starten för 25 år sedan, beroende på omständigheter i arbetslivet och familjen. Det är bra att det går att göra så. Nu har jag blivit pensionär och vill delta. 8-10 damer av 12-15 träffas VARJE vecka för att hjälpas åt med alla förberedande moment I vävningen – beställa material, varpa, solva... Vi gör i ordning så att 5-7 kan väva på samma väv. Att väva en duk eller en matta kan ta veckor eller månader, beroende på hur mycket ledig tid man har. Det kan ta ett år innan det är min tur att väva en duk på den väven! Att ha en vävstol eller två leder inte till någon vävstuga. MEN I SAMARBETET I VÄVSTUGAN LÄR MAN KÄNNA TREVLIGA GRANNAR SOM MAN BLIR GLAD ÖVER ATT TRÄFFA I AFFÄREN. DET MÅSTE VARA EN VERKSAMHET SOM ÄR VÄRDEFULL FÖR FÖRENINGEN – ATT MÄNNISKORNA LÄR KÄNNA VARANDRA PÅ ETT POSITIVT SÄTT. Det finns ingenstans i närsamhället dit man kan gå för att utöva denna skapande verksamhet. Inte heller finns något alternativ till verkstadslokalen – även om man inte behöver slöjda eller reparera VARJE VECKA. En tredjedel använder den när de behöver – under året. Ulla Rönström 25 år på Fgt 22 |